Jodå, jag gjorde det, och jag lever!!
Men jag ljuger om jag säger att det inte var jobbigt....
Sista 7 km var fötterna så ömma, skavsåren började ge sig till känna,
trots en massiv tejpning, att jag kände mig färdig att ge upp...
Men trots tröttheten och värken i kroppen så sticker de där små
djävulshornen ut ur pannan och en röst som väser:
- Kör för tusan, Du kan vila sen..
Det var några skapliga, riktigt isiga nerförsbackar efter Oxberg
som jag trodde det skulle bli slutkört i, men lyckades ploga och hålla isär skidorna
så jag tog mig ner utan vurpor. Men det for omkull folk, både män och kvinnor
till både höger och vänster, runt om en...
Jag hoppades på en tid på 3 1/2 timma, med tanke på att
det är mycket folk, och lite trångt att bara köra på.
Men det blev betydligt bättre än så, och passerade målgången
svettig, slut, men lycklig av att ha klarat av prestationen på tiden;
- 2.58.51
(prestationen krävde drygt 1800 kcal...)
(prestationen krävde drygt 1800 kcal...)
På väg in till mål....
Härliga tjejgänget !
Idag kan jag till och med tänka mig att ta en tur
på skidorna på sjön i solskenet, fast i ett lugnt tempo
och njuta ordentligt av åkningen... ;)
*
Söndagskram från Kate