Kylan är påtaglig för alla,
och vi fyller på med nötter och solrosfrön
åt de allra minsta gästerna i trädgården.
Som små ulliga, bulliga dunbollar flyger de fram och tillbaka.
Det är ingen lätt tillvaro de har.
En evig jakt på mat för att hålla magen mätt,
och den lilla kroppen varm...
.... och deras eviga strävan ger mig ett inre lugn
att se genom fönstret.
Och ibland kommer lite ovanligare besökare,
en större hackspett.
Ja, plötsligt fick jag en lust att damma av bloggen och göra ett inlägg.
Saknar bloggandet ibland, kameran glöms bort...
Jag ser att det fortfarande kikar in relativt
många besökare här.
Det känns kul tycker jag..
Kraaam Kate
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar