Jag erkänner väl det inte så där högt och ljudligt,
men är en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna,
fast gränsen går faktiskt när jag spelar spel med barnen...
Men i helgen, när klockan visade på nära 19,30
vi var lite trötta och sega på kvällskvisten, och 1,5 kg köttfärs
låg och väntade på att bli nya julköttbullar
(Ja, erkänner... vi åt upp de andra...)
så kavlades skjortärmarna upp och det blev en tävling mellan mig och maken
vem som kunde göra de snyggaste och snabbaste köttbullarna... :)
Vi skulle helst vara klara till kl 20.00...
Maken svor att hans gick sönder, medan jag skrattade högt...
Fast i slutänden tyckte jag han fick finare yta,
(men det sa jag ju förstås inte så han hörde..)
och det skyllde ju jag på att han fick ju ha den bästa, men äldsta stekpannan,
Nils Johan i gjutjärn..
För så måste det ju vara... när han fick den bästa ytan??!!
Om jag tillbringar 12 timmar vid spisen i veckan och han knappt 1
så måste det ju bero på stekpannan..
ELLER...???!!!
*
- Skadeglädje.... från husmors sida ;)
Det färdiga resultaten fotades minsann, utan minneskort!!
Jo, jag vet... Det gjorde ju jag med flit, tycker nog maken.
Men jag utsåg enhälligt en vinnare:
MIG SJÄLV... förstås !!
Mohahaha....*
*
Måndagskram från Kate