Dukningen...
... är nog bland det viktigaste för mig vid en bjudning.
Det ska vara vackert dukat, och framför allt så
vill jag att det ska vara klart när gästerna kommer.
Om jag sen får duka med flera generationers porslin, dukar mm
så är det helt fantastiskt, för mig som gillar att blanda gammalt & nytt.
Gamla svärfar som absolut ville att vi skulle få hans servis för många år sen
dukar jag med glädje, speciellt när han själv och svärmor kommer på middag.
Och varje gång blir han sååå glad att han blir tårögd.
- Det var mammas stolthet , säger han, den servisen!
Svärfar är en gammal man nu, hela 94 år..
Hans mamma & pappa (He-)Lena & Bengt fick servisen i bröllopspresent 1926.
Tänk, snart hundra år sen!!!
Linne servetter i tyget från Ernst, har jag sytt!
Även tabletterna från min farmors handvävda lakan..
Handvävda lakan...!!!
Vem har tid eller ens kan väva idag??!!
Liksom spetsen som är knypplad..!
Wow, säger jag.
Vilket tålamod!!!
Men å andra sidan fanns ju inte tv,
eller internet på den tiden som stal på uppmärksamhet!
Sååå mycket tid det fanns då, som inte finns nu!!
*
Pelargonen pryder bordet i mormors klädnypskorg...
*
..... och farmors handvävda och broderade duk !
Nöjd och glad åkte gamle svärfar efter ännu en middag
med hans älskade mamma Lenas servis,
och det känns lika bra i mitt hjärta som i hans tror jag!!
*
Hur dukar Ni ?
Med nytt, gammalt eller blandat?!
*
Kraaam Kate