Jag gjorde det, och jag lever ...

Jodå, jag gjorde det, och jag lever!!

Men jag ljuger om jag säger att det inte var jobbigt....

Sista 7 km var fötterna så ömma, skavsåren började ge sig till känna,

trots en massiv tejpning, att jag kände mig färdig att ge upp...

Men trots tröttheten och värken i kroppen så sticker de där små

djävulshornen ut ur pannan och en röst som väser:

-  Kör för tusan, Du kan vila sen..

 

Det var några skapliga, riktigt isiga nerförsbackar efter Oxberg 

som jag trodde det skulle bli slutkört i, men lyckades ploga och hålla isär skidorna

så jag tog mig ner utan vurpor. Men det for omkull folk, både män och kvinnor

till både höger och vänster, runt om en...

 

Jag hoppades på en tid på 3 1/2 timma, med tanke på att

det är mycket folk, och lite trångt att bara köra på.

Men det blev betydligt bättre än så, och passerade målgången

svettig, slut, men lycklig av att ha klarat av prestationen på tiden;

- 2.58.51
(prestationen krävde drygt 1800 kcal...)

 

  På väg in till mål....

 

 Härliga tjejgänget !

 Idag kan jag till och med tänka mig att ta en tur

på skidorna på sjön i solskenet, fast i ett lugnt tempo

och njuta ordentligt av åkningen... ;)

 

*

Söndagskram från Kate