I ett rasande tempo far veckorna i väg...
... och vi är redan inne på sista veckan i januari.
Årets första månad går mot sitt slut.
Tiden i stallet & hästarna är mindre för mig vintertid,
dels pga av mina lååånga arbetsdagar.
Men även av att maken är konvalescens just nu
efter sitt fall från hustaket.
Sakta men säkert rör han sig mer och mer,
men behöver fortfarande massor av hjälp från mig.
Det här med att få med sig saker med 2 kryckor är inte så lätt..
Kaffekoppen, fixa frukost, ta sig ner till duschen
Men påklädningen av byxor och strumpor börjar han kunna själv nu...
Allt har sin tid,
och allt pekar ju mot det bättre..
Bara det kan vi ju glädjas åt !!!
Vi skrattar gott åt det mesta och är glada åt att det är tillfälligt!
*
Min lille vän hänger med i ur & skur..
.. och Herr Larssons atros är till det bättre just nu!
Bjuder Er på en favorit bild i repris...
Önskar Er en finfin vinterdag !
*
Kraaam Kate
Ja, det är inte klokt så snabbt januari har gått.
SvaraRaderaSå skönt att det går bättre och bättre för din man.
Kram Carin
Ja, så skönt att allt går mot både ljusare tider och sakta men säkert bättre för maken..💞
SvaraRaderaKraaam Kate
Skönt att det går mot ljusare tider och att ni kan skratta trots allt. Så viktigt! Kraaam Pia
SvaraRaderaJa, bara ljuset, liksom... Hur skönt är inte det. Att det inte är kolsvart när man avslutar jobbet och väntar in alla föräldrar.
RaderaHa ha, det kan nästan bli lite galghumor med gubben!! 🤪😅
Ha det gott, kraaam Kate 🌿🌷