Liten fick inte bli stor....

Det har varit en bedrövligt tung helg för vår familj. I fredags fick vår älskade Japp somna in.. Han började visa stelhet i sina armbågar och ändra sin personlighet. Det kom ganska snabbt. Efter att vi fick veta hans prognos efter 1-årsröntgen i februari, så bestämde vi att han skulle få leka, springa precis som han ville och kände för den tid han fick ha kvar. Vi lät han ha så kul han kunde ha även fast vi visste att det tog mer på hans armbågar än om vi skulle ha "hållt igen" honom. Men en ung hund som inte får härja mår inte heller bra!! 


Nu sitter vår underbara kille på ett moln bland stjärnorna och lever sitt "nya liv"!
 Men vi kommer aldrig att glömma Dig, vår älskade Japp!!

*

*

*

*

Kram Kate